För lite över 1 vecka sedan fick jag det värsta samtal man kan få som lastbilschaufför och hundägare. Jag är aldrig nära hemmet då jag susar mellar Dalarna och Stockholm 2-3 dagar i veckan. Oroar mig alltid för att något ska hända med mina hundar eller med min mamma som får sköta om mina busfrön, Så i förra veckan på Torsdag kväll kom så samtalet som jag fruktat en längre tid. Jag var precis klar med lastningen i Jordbro och skulle bara ta en kaffe innan det var dags att susa hem mot Borlänge. Men som sagt då ringde min mamma och berättade att Shelby vägrade att äta och dricka, att hon inte vill äta när jag åker och jobbar brukar vara vanligt men om man bjuder henne på nått gott som tex prinskorv eller grillad kycklingfilé så brukar hon ta emot detta men nu dög inte ens det åt henne, samt att då hon inte ville dricka vatten så var nått rejält fel. Så efter min rast så var det plattan i mattan emot Borlänge och parkera lastbilen och sedan slänga sig i privatbilen och åka hem till Björbo. Väl hemma så var klockan mellan 2 och halv 3 på natten. Men se då dög det minsann med prinskorv. Skulle väl tro att fröken Shelby lyckats äta nått mindre bra som fåglarna gömt. Hur som helst så stannade jag hemma med henne på fredag och inga mer fel syntes till. 

Men rädd blir man då jag är så långt borta om något skulle hända dom....

Efter som att Sheena blir mer och mera aktiv för varje vecka som går så beslöt jag mig för att jag skulle leta på den blå tärningen som man stoppar godis i och som hunden sedan får rulla för att få ut det. Har inte lyckats med att hitta den men se Sheena hon hittade den under en blomhylla igår kväll....meeeen tro nu inte att hon ens fick låna den igår kväll...åhh nej se den skulle Shelby ha att leka med..så efter nästan 1 timmes lekande och 2 stopp för påfyllning av godis så hade jag 2 st trötta ridgebackar =)

Skönt att något funkar på dom..annars brukar saker som funkar på andra hundar inte funka alls på dom :D

Måste bara skriva och berätta att Sheena är den coolaste lilla valp jag någonsin träffat. Hon är totalt orädd för allt, älskar folk och hundar fast att hon aldrig sett dom tidigare. Viftar glatt på svansen till alla vi ser när hon får träffa nya miljöer för första gången. Totalt orädd för alla ljud som man hör inne i ett normalt hem. Det är så ovant att ha en sån här hundvalp...hon och Shelby är som natt och dag på dom ovan uppräknade punkterna. Shelby var inte van nått anna än gap och skrik kan jag med facit i hand säga...medans Sheena är van uppmärksamhet, normala ljud så som köksmaskiner och dammsugare.

Som sagt hon är kort och gott en cool liten böna med huvud och nos på skaft, hon har efter knappt 2 veckor här lärt sig att gå till dörren och pipa...visst det händer olyckor än en hon är inte så gammal heller, lärt sig sitta fint för att få mat, älskar att åka bil, kommer på inkallning under lek med Shelby. Använder gärna nosen till att söka godis eller spåra mig och mamma om vi är ute på gården och sen går och gömmer oss =)

HAr på känn att lilla Sheena nog kan gå långt med den näsan...fast just nu är vi bara inne på att leka och lära =)

Dåså är det dags att berätta lite nyhter och av den goda sorten..... :)

Sedan i onsdags huserar numera 2 st ridgebackar hos oss igen. Då var jag ner till Mölnlycke ooch hämtade hem Shelbys lillasyster Sheena :)

Söt som socker men med tänder som en krokodil   

I stamtavlan heter lillfian Arc Seelmah Believe in Bente, det fick kort och gott bli Sheena här hemma. Denna lilla tös är den mest orädda valp jag träffat på, borde kanske ha kallat henne för Kajsa Kavat hehe. Hon sökte igenom huset redan första kvällen..lärde sig sova i soffa och säng direkt, det var liksom lika bra att lära henne det så Shelby redan är överallt.

Tyckte därför att det var lika bra att byta namn på bloggen, en ny start för oss alla. Det som varit lämnar vi bakom oss och ser nu fram emot att följa lillbus på hennes resa.

Då är det dags för en förändring och lite nyheter men mer om det lite senare...

Jag har nog sagt det en massa gånger tidigare men Shelby är minsann så bortskämd det går att bli..fast som min far alltid sa hundarna ska ha det bra. Det har dom haft och har tro mig...här får man äta grillad kyckligfilé till middag om ens människor ska äta det...eller nån annan grillad köttbit. Man får sova och hoppa i sängarna och sova i soffan. Man får ha helt egna fleecefiltar om man bara påpekar att den där filten som matte precis köpte till sig den vill jag ha...   

Här hade jag precis bäddad rent i min säng med nya påslakan och nya täcken...

    Men det är klart att är man såhär söt så kommer man undan med det mesta

Under kvällen igår så påkallade Shebly min mammas uppmärksamhet och menade envist att hon minsann hade godis gömt mellan dynan och ryggstödet på soffan. Så sagt och gjort min mamma skulle hjälpa henne att leta och råkade då peta på Prinsessan Shelbys tass..något som hon skulle få fan för på ren svenska. För då gick fröken ridgeback ut ur vardagsrummet och in till sängkammaren....sen låter jag bilden tala för sig själv...

Kapten Bölja slog visst till igen....min mamma trodde verkligen att Shelby växt ifrån att hoppa i sängen...ack så fel hon trodde

Nu känns det som att tinden bara springer iväg igen, det blir varmare och ljusare ute. Shelby blir piggare och piggare, hon verkligen älskar att vara ute och sola sig. Hon har som vanligt fullt upp med att jaga katter och fåglar. Men till hennes stora sorg så smälte isen på baksidan bort allt för fort. Hon fullkomligt älskar ju att hoppa på den :P 

Har inte så mycket mer att berätta just nu, utan lägger upp lite bilder från denna veckan och förra..

Här är det Shelby och hennes älskade is...som nu har smält bort  

 Den här tog jag igår på vår promenad lägs Västerdalälven,